Dagens boktips: Sfärfäderna

De senaste dagarna har jag läst en bok av Maria-Pia Boëthius som handlar om Ivar Kreugers död och tar upp bl.a. frågor om hur det egenligen gick till när dödsboet delades upp mellan främst Wallenberg och Stenbeck. Vad som egentligen hände efter Kreugers död och koncernens sammanbrott finns det inte något riktigt svar på, det har aldrig blivit ordentligt utrett och nu är det antagligen för sent för att komma till botten med det.

Det finns två huvudsakliga teorier (plockar nedan stycken direkt ifrån boken):

• "De värsta farhågorna ser ut så här: Ivar Kreuger utmanade med sina idéer och skapelser de amerikanska bankirerna och han förvandlade Wallenbergsfären i Sverige till ett andra rangens imperium, vilket betydde att han under hela sin glansperiod motarbetades av amerikanska finansintressen med bankiren J.P. Morgan i spetsen och av Wallenbergsfären med Marcus-häradshövdingen i spetsen. Man såg till att stoppa nödvändiga krediter, man intrigrerade och konspirerade och spred ut falska rykten och använde sig av sina förbindelser för att med alla medel få Kreugerkoncernen på fall. Man lyckades krossa ett egentligen ganska sunt imperium och man drev Ivar Kreuger i döden alternativt lät göra sig av med honom. Därefter såg hans värsta fiender - läs Wallenbergsfären - till att det blev de som fick utreda kraschen; man såg till att sprida rädsla och panik med förhastade uttalanden och läckor till medierna. På så sätt sjönk värdet av Kreugerkoncernens tillgångar. Därefter såg man till att koncernen slaktades och bankerna i Sverige köpte upp värdefula bolag till låga priser."

          "När dåvarande statsministern C.G. Ekman försökte stoppa slakten och utplundringen av          
          bytet lät man genom en presskampanj göra honom omöjlig som statsminister. Han hade tagit
          emot partibidrag från Ivar Kreuger. Det hade å andra sidan alla andra partier också, men det
          framkom först efter statsministerns avgång."

• "Den icke-konspiratoriska synen på Kreuger-kraschen ser ut ungefär såhär: Ivar Kreuger hade en vision och ett mål som överflyglade allt och därför lät han målet helga medlen. Efter börskraschen 1929 hamnade hela västvärlden i ekonomisk kris. Värdet på Kreuger-koncernens objekt och papper sjönk. Men Iver Kreuger var fast besluten att ta sig förbi krisen och därför tog han till en lång rad okonventionella - många menar brottsliga - metoder för att rädda sin koncern och sitt hägrande världsimperium i tändstickor. Naturligtvis var han utsatt för intriger och motstånd från andra finansintressen; med det tillhör spelreglerna i finansvärlden. Den är en strid på ibland liv och död. Att ätas eller ätas, vinna eller försvinna. Till slut hade han, som han skrev i sitt avskedsbrev - skapat en sådan oreda - att han såg döden som enda utväg. De svenska bankerna köpte upp hans bolag till bra priser och särskilt familjen Wallenberg gjorde goda affärer. Att de satt i kommissionen som utredde Kreugerkoncernen var inget konstigt; de tillhörde ju rikets främsta, ekonomiska expertis. Statsminister Ekman hade sig själv att skylla; han stupade på att han inte genast sa hela sanningen till pressen."

1929-30 stod Kreuger på toppen av sin karriär och koncernen vid denna tidpunkt har beräknats till att omfatta mer än 200 olika företag; bl.a. LM Ericsson, SCA och Boliden.

Boken är bra skriven, lättläst, tänkvärd och inte på speciellt många sidor (ca 150). Den kostar ca 40 kr som pocket och är väl värd pengarna.

Bokens baksida:
Det här är en bok om en tid som var och som märkligt nog återkommer gång på gång. Den galna tiden. Då när kapital och människor rasar samman och där berättelsen om det som hände sker på segrarens villkor.
Maria-Pia Boëthius skriver om häradshövdingen Marcus Wallenberg och om Iver Kreuger och om intrigerna och småttigheten i finansvärlden. Det är inte en berättelse om de mäktiga herrarna utan om de små vita männen som gömmer sig bakom maktfasaderna. Det här är en bok om det svenska kapitalet fast mer om mänsklig litenhet. Det handlar om 30-talets Sverige. Men egentligen även om det som hände 2008 då hela världens finanskapital bröt samman.


Ivar Kreuger dog i Paris den 12 mars år 1932

/Plutusson