Inom loppet av två veckor så har en släkting och en granne gått bort. Min släkting var utomlands och firade sin 60-årsdag när han dog, en granne dog för två veckor sedan vid en ålder av 57 år. Även om jag inte tror att jag kommer att dö så tidigt (jag räknar kallt med att bli tre-siffrigt) så får sådana här händelser mig att reflektera över livet och meningen med livet.
Eftersom detta är en ekonomi-blogg så tänkte jag skriva några rader om det ekonomiska tankar som slagit efter dessa händelser. Först och främst så börjar i alla fall jag fundera över om jag skulle skriva ner några enkla förslag om hur min sambo skulle kunna bete sig med våra tillgångar om jag skulle gå bort. Jag skulle nog förorda att sälja av allt och betala av på huslånet, om detta skulle göras så skulle hon och barnen att råd att bo kvar i vår villa och dessutom ha pengar över varje månad. Ett annat förslag skulle vara att sälja av allt och istället placera det i Avanza Zero och låta det ligga där och plocka ut eventuell utdelning/värdeökning per år, detta skulle ge ett tillskott i vardagen.
En annan tanke som slagit mig är vilken den rätta nivån av sparande är för bekostnad av att "leva i nuet"? Hur mycket skall man spara undan för att kunna leva av en avkastning om 10, 20 eller 30 år och till vilken bekostnad skall detta ske? Och när skall man börja ta av sitt sparkapital som man fått undan, desto längre man väntar desto högre avkastning kommer man ju sannolikt att få. Vad gäller den första frågan är jag bekväm med nuvarande situation, dvs jag sparar inte undan någonting speciellt och har inte gjort det sedan jag passerade miljonen. Att jag dessutom har en relativt hög inkomst gör att vi kan ha ett bra liv utan att jag behöver ta ifrån mina besparingar.
Den andra aspekten, dvs när ska jag börja plocka ut passiv inkomst ifrån mitt sparande har jag inget bra svar på. Jag har nån tanke på att försöka bli dollarmiljonär innan jag börjar plocka ut utdelningar och eventuell värdeökning, men detta beror också naturligtvis på om och när detta sker. Om vi antar en årlig avkastning av 12 % som är mitt mål så skulle det innebära att skulle ha ca 6,5 MSEK på min depå om 15 år, detta känns rimligt. Om jag om tio år skulle vara långt ifrån detta mål så kanske jag skulle sänka ribban men idag känns det som fullt möjligt. Detta skulle innebära att jag och min sambo skulle vara närmare 50 år och våra barn kring 16-18 år. Vid denna ålder och nivå av kapital så skulle vi ha möjligheten att kunna sluta arbeta och bara leva av passiv inkomst.
Kan även nämna att min granne som gick bort, de har levt i ekonomisk frihet de senaste tio åren, efter att ha sålt ett företag och investerat i fastigheter så har de kunnat unnat sig resor, sommarhus, fina bilar m.m. Undra hur de tycker att deras prioriteringar mellan familj, jobb, sparande etc har varit de rätta?
Frågorna kvarstår; lever vi och har hälsan om 15 år och i så fall hur många år till kommer detta att bestå? Svåra frågor och inga svar men jag känner mig i alla fall nöjd med nuvarande situation, hälsa och ekonomiska mål.
Hur ser ni på dessa svåra frågor?
/Plutusson
Ja det är många vågskålar att ta hänsyn till när det gäller ekonomi!
SvaraRaderaJag och sambon kom hem efter en 4 månader lång resa i maj i år, med kostnader för resan men framförallt utebliven lön pga tjänstledighet så får man ändå kalla det för lyx. En lyx som jag inte skulle vilja vara utan. Jag har istället lagt upp det så att inte leva i nuet under veckorna... Matlåda, handla med hjälp av veckobladet från butikerma, ta sig tid att gå till två butiker, cykla till jobbet m.m. Genom några enkla rutinsaker så sparar jag in tusenlappar varje månad och då känns det roligare att ta sig en pizza varje helg eller gå på hockey:)
När man tar upp ett ämne som det här så tycker jag att folk målar upp det svart eller vitt utan möjlighet till en nyans av grått i mellan. Antingen så lever man snålt och inte kan lyxa till det eller så spenderar man och blir satt i skuld. Jag tror att folk behöver bli medvetna om sin ekonomi däremot så behöver man inte måla in sig i ett hörn och tro att man inte kan komma utanför Sveriges gräns utan att förstöra sitt fina sparande för all framtid.
SvaraRaderaPrecis som Albin Halldin nämner så kan man göra bägge delarna med förutsättningen att man är medveten om sin ekonomi. Lite att ge och ta.